Jag har ibland funderat på om barn och vuxna verkligen använder samma badrum.
För när en vuxen har badat ser rummet oftast ungefär likadant ut efteråt.
En handduk kanske ligger någonstans den inte borde.
Det är ungefär omfattningen.
Efter ett barn kan det däremot se ut som om någon genomfört ett mindre experiment kring vattnets förmåga att förflytta sig.
Golvet är blött.
Handduken är ännu blötare.
Någonting flyter omkring som definitivt inte var tänkt som badleksak.
Och frågar man hur allt vatten hamnade utanför blir svaret ofta:
”Jag vet inte.”
Det är ändå svårt att bli särskilt arg.
Ett bad är ju faktiskt ganska roligt när man är liten.
Sedan blir man vuxen och börjar uppskatta det av helt andra skäl.
Samma badrum, helt olika önskemål
Ett badkar ska därför helst passa både rummet och människorna som faktiskt ska använda det.
Storleken är förstås en av de första frågorna. I ett mindre badrum kan varje centimeter spela roll, medan ett större rum ger fler möjligheter när det gäller både mått och placering.
Sedan finns formen.
Fristående modeller kan bli en tydlig del av inredningen, medan andra badkar placeras mot vägg eller byggs in. Vilket som fungerar bäst beror inte bara på utseendet utan också på utrymme, vattenanslutningar och hur lätt det blir att komma åt för rengöring.
Materialet påverkar också egenskaper som vikt, känsla och hur badet håller värmen.
Och innan man förälskar sig fullständigt i en modell tycker jag att det finns en väldigt enkel fråga att ställa:
Är den faktiskt skön att ligga i?
Det låter nästan löjligt självklart.
Ändå är det lätt att fastna i bilder på snygga badrum och glömma att den här stora saken mitt i alltihop har ett ganska praktiskt syfte.
Man ska få plats.
Man ska kunna komma i och ur på ett rimligt sätt.
Och i vårt fall bör den tydligen också klara en mindre tsunami då och då.
Jag har för övrigt slutat fråga hur vattnet hamnar på golvet.
Vissa mysterier behöver man inte lösa.
Man behöver bara en bra badrumsmatta.
Senaste kommentarer