Jag tycker att det är intressant hur vår relation till det egna utseendet förändras genom livet. Saker man tänkte mycket på när man var yngre kan kännas fullständigt oviktiga några år senare. Samtidigt kan sådant man aldrig tidigare funderat över plötsligt börja spela större roll.
Kanske handlar det helt enkelt om att vi förändras.
Kroppen förändras också med åren, och det är egentligen precis som det ska vara. Graviditeter, viktförändringar, träning, ålder och livet i största allmänhet lämnar sina spår. Vissa förändringar tycker man om, andra vänjer man sig vid och några kanske man faktiskt vill göra något åt.
Jag tycker att det viktigaste är att sådana beslut får vara personliga. Någon trivs bäst helt utan smink medan en annan älskar att göra sig i ordning. En person färgar håret så fort utväxten syns och någon annan låter det grå komma fram. Det finns knappast ett enda rätt sätt att känna inför sitt utseende.
Samma sak gäller större förändringar. Den som exempelvis funderar på bröstförstoring Stockholm behöver fatta beslutet utifrån sina egna önskemål och förutsättningar, inte för att leva upp till någon annans ideal. Eftersom det handlar om ett kirurgiskt ingrepp är det förstås också viktigt att skaffa ordentlig information, prata med kvalificerad vårdpersonal och förstå både risker och återhämtning innan man bestämmer sig.
Samtidigt behöver varje tanke om utseendet inte automatiskt leda till en förändring. Ibland går en osäkerhet över. Ibland inser man att något man tidigare störde sig på faktiskt blivit en del av det man tycker om hos sig själv.
Det är kanske det fina med att bli äldre. Man blir inte nödvändigtvis helt nöjd med precis allting, men förhoppningsvis lite bättre på att skilja mellan vad man själv vill och vad omgivningen tycker att man borde vilja.
Och oavsett om man förändrar något eller låter det vara precis som det är tycker jag att det är en ganska bra utgångspunkt: beslut om den egna kroppen ska kännas som ens egna.
Senaste kommentarer